När jag tänker på de somrar som jag var där känner jag värme, lycka och bekymmerfri barndom. Efter att gammelfarfar gick bort så fortsatte vi att åka dit för att besöka gamla bekanta till min mormor och mamma.
Jag har därför även härliga sommarminnen från andra människor och platser. Nu har jag tyvärr inte varit där på cirka 20 år då tonåren och allt med det kom emellan men nu i helgen som var åkte jag äntligen dit igen med min mamma! Åh vad det var härligt att komma dit igen! Det mesta var som jag mindes!

Vi strök förbi där farfar bott (det är privatägt) och jag hade önskat att jag hade kunnat gå ner till huset men fick nöja mig med att se det från vägen.
På vägen till Uppsala var vi med om ett litet mindre äventyr- vi fick punka på ett däck!
Där stod vi två kärringar mitt på vägkanten och såg hjälplösa ut! Bilarna åkte förbi oss och bara glodde men ni ska inte tro att trots vårat viftande så stannade inte en enda bil och erbjöd oss hjälp! Så ett stort tack till alla er som körde på vägen mot Almunge i höjd med Gröndals golfklubb lördagen den 19 september vid cirka klockan 12.00! Vi klarade oss ändå! Det är dåligt när man inte kan stanna när man ser två kvinnor stå utmed vägkanten med varningsblinkers och ett söndertrasat hjul! Jag har full förståelse för att om vi hade varit två stora karlar att ni inte hade stannat..... Hur som helst så fixade vi det faktiskt till slut! Två bra kärringar reder sig själv! Jag är stolt!
På vägen hem åkte vi över Knutby. Det såg faktiskt ut som vilken lite ort som helst, ifall ni inte trodde det....
Hemma igen och jag hade 42 mail som jag skulle gå igenom, det var ganska lite trots allt och det är ju bara ett "kärt" besvär! Stort tack till alla som vi mött i helgen- hoppas att jag får komma tillbaka snart igen med min familj!
Det låter härligt!
SvaraRaderaMinnen som för alltid finns kvar.
Fint väder hade ni väl oxå.
F*n vilka taskiga medtrafikanter!
Men som sagt:"bra kärring/ar reder sej själv/a"...